Ingen fara
I morse vaknade jag med en liten nedstämd känsla i kroppen. Kan ha att göra med att jag har ett hemskt alarm som en mycket god vän till mig bestämt att jag ska ha, låter ungefär som brandlarmet går, vissa morgnar klarar jag bara inte av det. En annan orsak kan vara dom förbaskade smsen som jag får var och varannan morgon, ifrån nipyran!? M och hans band spelade i en tävling på nipyran en gång och då kunde man rösta på dom och självklart gjorde jag det en gång (läs 31 gånger) och sen dess är jag fast i nipyranträsket. Tjoohoo. Eller också kan man helt sonika bara känna sig lite nere ibland, det är ju faktiskt inte ett dugg farligt. Nog pratat om mitt morgonhumör. Jag vet hur jag kan fixa till det; frukost, mycket kaffe och sen ett hårt träningspass. Det blev långlöpning idag, M var med och peppade annars hade jag nog ringt på taxi efter halva vägen, men skam det som ger sig. Nu är vi hemma och jag häller i mig vatten för det var helt galet fuktigt,varmt och sen kom steksolen, så ja det var väl kanske inte det bästa springvädret. Men en sån gång känns det bara ännu bättre att vara så tjurig! Nu håller vi på att ladda för en eftermiddag/kväll ute vid havet. Grillmiddag på klipporna med gull-storans familj coming up. Love! Kram och hoppas du vaknade på en bättre sida än jag! Men kom ihåg: det går att göra någonting åt det, om man vill. /lillafrun
